Med en tysthet som var förlamande höjde sig katten i luften och flög rakt mot honom. Carli dök omedelbart åt sidan, och djurets tassar missade honom precis, och medan han hoppade undan stack han ut högerarmen och högg med sin kniv i riktning mot djurets strupe. Han missade förstås, men slet upp ett sår i bröstet på katten, som inte gick tillräckligt djupt för att oskadliggöra den, men gjorde djuret rasande. Med ett vrål tog det mjukt mark och studsade mot honom, snurrade runt i luften med vidöppet gap.

Carli parerade igen, den här gången var han en bråkdels sekund för sent ute, och en klo slet upp hans västra axel.
Medan djuret samlade sig till ett nytt anlopp och Carli mödosamt återvann balansen för att inte störta ned i den väntande avgrunden, insåg han att han i direkt kamp inte skulle ha någon möjlighet att klara sig i längden motett djur, som var byggt för att döda, han balanserade kniven i handen och när katten
precis lämnat marken och kom farande på nytt genom skymningsdunklet som tungt koncentrerat, flammande ursinne satt kniven redan djupt begravd i dess strupe och när det föll stod Carli några meter bredvid och iakttog hur djuret tog mark, klöste mot sin egen hals med högertassen och dog i en sista konvulsion, liggande alldeles på randen till bråddjupet.

Tänk om han missat? Han brukade inte missa med sin kniv, men tänk om ...

600px breda och centrerade.