Hellahälsan - Utfyllnadstext
För nån vecka sen var vi iväg och träffade en Hundfysioterapeut/Naprapat på K9 Ability här i Östersund med Hella. Hon hade ett gäng låsningar mellan skuldrorna som troligtvis beror på att hon hänger i kopplet och lägger all tyngd fram. Låsningarna tog hon hand om direkt men hon var dessutom öm/spänd i karpryggen och tillochmed svullen på vissa delar. Anledningen är att hon inte riktigt böjer på sina knän bak, hon vrider liksom fram benen med rumpan och ryggen istället . Ska börja med viktmanschetter på bakbenen så hon lär sig lyfta på dom ordentligt, så kanske vi kan förebygga en del problem i framtiden..
Igår följde vi med prins Axel till veterinärhuset <-- (länk) i Sundsvall. Han hade uppföljning ang sin Demodex och Hella lämnade ett blodprov. Jag tror nämligen att Hella kanske är allergisk mot kvalster. Hon reagerade ju direkt när jag gav henne torrfoder en vecka i somras, och igen nu när jag testade ett annat torrfoder några dagar innan flytten. Får se vad heskaprovet säger, borde få svar om nån vecka.
Och på lördag är det dags för ögonlysning! Här uppe har dom bara en ögonlysare typ två gånger per år, så det gäller att passa på.
Men formen blir bättre och bättre! Hon har gått ner ett helt kilo sen jag vägde henne i somras, dock på olika vågar.. Tog ju lite mått på henne när hon var som tjockast för ett år sen, och sen dess har hon minskat 10cm i midjan och ökat 8cm runt låren.
Detta är verkligheten / 0048
Med en tysthet som var förlamande höjde sig katten i luften och flög rakt mot honom. Carli dök omedelbart åt sidan, och djurets tassar missade honom precis, och medan han hoppade undan stack han ut högerarmen och högg med sin kniv i riktning mot djurets strupe. Han missade förstås, men slet upp ett sår i bröstet på katten, som inte gick tillräckligt djupt för att oskadliggöra den, men gjorde djuret rasande. Med ett vrål tog det mjukt mark och studsade mot honom, snurrade runt i luften med vidöppet gap.
Carli parerade igen, den här gången var han en bråkdels sekund för sent ute, och en klo slet upp hans västra axel.
Medan djuret samlade sig till ett nytt anlopp och Carli mödosamt återvann balansen för att inte störta ned i den väntande avgrunden, insåg han att han i direkt kamp inte skulle ha någon möjlighet att klara sig i längden motett djur, som var byggt för att döda, han balanserade kniven i handen och när katten
precis lämnat marken och kom farande på nytt genom skymningsdunklet som tungt koncentrerat, flammande ursinne satt kniven redan djupt begravd i dess strupe och när det föll stod Carli några meter bredvid och iakttog hur djuret tog mark, klöste mot sin egen hals med högertassen och dog i en sista konvulsion, liggande alldeles på randen till bråddjupet.
Tänk om han missat? Han brukade inte missa med sin kniv, men tänk om ...
600px breda och centrerade.
